Parmalindad kycklingfilé fylld med västerbottenost, crème fraiche, persilja och salvia

Att fylla och linda in kycklingfiléer i skinka är ju knappast något nytt, men det tål att varieras och upprepas -  i det OÄNDLIGA som man så ofta säger. Men bara för att uttrycket är uttjatat behöver det ju dock inte betyda att det inte är sant!

Kycklingen blir väldigt saftig och fin i ugnen efter att den steks lite i pannan först och sedan blir färdig i ugnen. Servera med eller utan kolhydrater. Här funkar både potatis, ris och pasta. Lägg till grönsaker om du vill följa tallriksmodellen lite mer strikt än vad jag gör :-)

Jag tycker att det blir tillräckligt saftigt som det är, men om du gärna vill ha en sås till kycklingen så skickar jag med ett enkelt recept på en balsamsås som passar jättebra till denna rätt. Vitlöken i såsen kan du utesluta.

Till fyra portioner

2 msk balsamvinäger

1 msk konc kycklingfond

(2 st pressade vitlöksklyftor)

Skölj och ansa kycklingfiléerna. Torka med hushållspapper. Skär en ficka längs med filéerna och vik isär. Salta lätt. Blanda den hackade persiljan med crème fraiche och västerbottenost. Lägg salviablad på ena sidan av kycklingfiléerna och klicka ut blandningen med crème fraiche och ost på den andra. Vik ihop. Linda varje kycklingfilé med två skivor parmaskinka som ska ligga lite omlott.

Stek kycklingfiléerna på ganska hög värme på båda sidor - ca 2 minuter per sida. Lägg över i smord form och stek färdigt i ugn på 175 grader i ca 20 minuter. Kolla så att kycklingen är genomstekt - inget rosa alls - köttet ska vara vitt och saftigt. Servera med potatis, pasta eller ris och lite grönsaker om du vill ha det.

Såsen (världens enklaste?)
Vispa ihop grädde, vinäger, fond (och vitlök) i en kastrull. Låt puttra ihop några minuter och servera till såsen.

Göteborg visade sig från sin allra bästa sida under helgen som spenderades där tillsammans med helt fantastiska och roliga människor. Solen lyste på oss hela dagarna och jag njöt av varenda sekund. Jag kommer att berätta lite mer om bloggträffen i ett separat inlägg. Jag måste bara smälta upplevelserna och intrycken först, precis som man gör med mat!